socialismen är sjuk

Jag har funderat på det här inlägget ett tag men har inte kommit fram till något bra sätt att presentera det på. Det är helt enkelt för stort och jag vet inte vart jag ska börja. Jag får begränsa mig. Bakgrunden är att jag i hela mitt liv definierat mig som socialist. Det är inte så mycket ett medvetet val som ett nedärvt. Min äldsta storebror är radikal socialist. Mina föräldrar har någon sorts mellanmjölksvenskt rättviseideal inbakat i en halvradikal socialdemokratisk anda som de uppfostrat mig i. Jag tänker inte gå in på dem här. De gjorde så gott de kunde, och jag tycker de var fina på sitt sätt.

Problemet är att jag aldrig kunnat engagera mig i denna socialism jag hela tiden gått och trott att jag anammar. Det är helt enkelt mycket som inte stämmer med den. För att ta ett exempel, så är det det här med överstatlighet. Att som medborgare (läs: undersåte) behöva skicka en ansökan till en eller annan myndighet så fort något större än inköp av dagligvaror ska göras. Ta den här artikeln i Kvällsposten som exempel. Mor och far står där med mössan i hand och frågar om de får döpa sin son till ett visst namn. "NEJ", säger storebror - inte personligen, nej då, utan han skickar tillbaka ett stämplat formulär. AVSLAG!

Lagstiftningsivern är en annan sak som är helt vansinnig. Det är ju verkligen ett exempel på ett system som inte visat sig fungera, trots att man försökt i flera tusen år. Människor blir inte tryggare, lyckligare eller i mindre grad brottslingar av att lagstifta till höger och vänster. Snarare är det ju så att ännu fler handlingar blir olagliga, varpå människor i högre grad stängs ute ur samhället och förvandlas till cyniska egoister som inte tillför något till samhället. Ett uppenbart exempel är ju narkotika. Personligen använder jag inga droger förutom kaffe (efter att till slut gjort mig av med nikotindjävulen) men är det verkligen så djäkla noga om folk vill ta sig en jolle på fredagen? Är det värre än att dra sig en sexpack öl? Knappast! All statistik visar att alkohol är den drog som ställer till med mest skada i samhället, och det är nästan inte accepterat att INTE använda den. Och tyngre droger än marijuana? Tja, vem kan hindra någon att skada sig själv? Varför ska vi hindra någon att skada sig själv? Är inte det var och ens ensak vad denne vill göra med sin kropp? Om narkotika inte vore olagligt, skulle det inte vara så förbannat dyrt, vilket ju är orsaken till att narkomaner nästan alltid är brottslingar och skadar andra. Det är en grundläggande rättighet att få slösa bort sitt liv till ingenting. Det gör de flesta i alla fall, och de flesta har någon last, må det vara knark, sprit, godis eller oskyddat samlag med främlingar

Till sist det som stör mig mest; socialismens inställning till yttrandefrihet. "Det är klart vi ska ha yttrandefrihet!" säger socialisten. "Vi socialister måste ju få yttra oss!"
Japp, de som yttrar de rätta sakerna är det inget snack om saken; de har full frihet att yttra sig. De som yttrar obekväma saker kan tolereras men det blir gärna debatt, personangrepp och offentliga yttranden från myndighetspersoner som önskar de hade större befogenheter. Sen har vi de som är riktigt avskyvärda. Nazisterna. Anarkisterna. De drogliberala. Blogge tar även upp pedofilerna i sitt blogginlägg där han skriver om något som är ytterligt otäckt; att bloggare bör skaffa utgivningsbevis för att slippa bli kontrollerade. Jag tänker inte ta med pedofilerna i mitt resonemang. Det är för svårt och jag redan tillräckligt förvirrad. Men alltså, utgivningsbevis för 2000 spänn för att inte bli förföljd av myndigheter som masturberat för mycket till lagtexter? Vad i helvete är det? Ytterligare ett tillfälle där man ska stå med mössan i hand och be om sådant som är en grundläggande rättighet. Jag har till exempel inte råd att hosta upp 2000 spänn från ingenstans. Är det bara de rika som har yttrandefrihet? Och vem ska skyddas? Svenskarna från elaka muslimer? Muslimer från elaka svenskar? Bögar från homofober? Vem är det som säger att alla dessa människor vill bli skyddade från förolämpningar? Och även om de vill det, varför ska just DE bli skyddade? Varför inte skridskoåkare eller blondiner? Och vem bestämmer vem som ska skyddas mot dessa ondskefulla yttranden? Myndigheterna? Vem har gett dem makten över ordet?

Vad är då en "myndighet"? Oftast beskrivs de som organismer som svävar runt där ute och liksom har rätt att göra en massa saker. Faktum är att myndigheter är människor. Jo, faktiskt. Det är människor som anställts av andra myndigheter (som ju också är människor) att ha kontrollen över först och främst våldsutövandet i samhället. Klockan 17:00 kan dessa människor stämpla ut, åka hem och bete sig som alla andra. Om någon i frågasätter, kan de bara säga att de bara gör sitt jobb.

Jag frågar igen: vem har gett myndigheterna makten att ta alla dessa helt odemokratiska beslut? Det är förstås vi, allihop. Vi har placerat våldsutövandet i deras händer för att skydda oss, så att vi kan fortsätta med vårt dagliga liv och slippa oroa oss för att någon ska bryta sig in i vårt hus eller våldta och mörda våra döttrar. Hur har det fungerat? Jag tror ingen kan säga att det fungerat speciellt bra. Det bara bryts in i fler och fler hus och fler och fler döttrar mördas och våldtas.

Än mer deprimerande är det att läsa tidningar som Ordfront, där allvarliga problem förvanskas och blir till politiska slagträn. Ta klimatfrågan som exempel. Detta har Ordfronts skribenter tagit till sig och gjort till en klassfråga. Är de vetenskapsmän? NEJ. De är författare och journalister. Ändå kan de med gott samvete peka på kapitalismen och hävda att det är deras fel, japp, alla klimathot är kapitalisternas och de borgeligas fel. Som om det är kapitalismen och borgeligheten som haft makten i Sverige det senaste århundradet. Och vilka argument de använder; de ska lagstifta mot klimathotet, och de ska få kapitalisterna att skämmas tills de slutar hota klimatet så mycket. Patetiskt.

Är detta verkligen socialism? Var detta verkligen vad Marx och Engels tänkte med sina idéer? Är detta förbunds- och kontrollsamhälle vad arvet från upplysningsfilosoferna borde ha gett oss? Eller är det något annat? Efter att ha läst historia ser jag tydligt hur vårt arv från envåldstiden och vår religiösa fanatism har satt sina spår i vårt tänkande. Även om religionen försvunnit, så hänger dess inskränkta moralvärld kvar. Men nog raljerat för denna gång; jag sparar arvet från stormaktstiden till en annan kväll.


Andra bloggar om: socialism, socialdemokrati, yttrandefrihet, utgivningsbevis, ordfront, lagstiftning, staten, överstatlighet, liberalism

Jag har placerat min blogg i
Örebro på bloggkartan.se