en doft av vatten
Är du vaken?
Yrvaket. Mmmm...
Ssh! Hör du?
Ja. Tystnad.
Mm. Det börjar bli ljust.
Fast det är inte helt tyst.
Nej. Fågelsång. En hackspett.
Det har slutat regna.
Ja. Tältduken höll tätt.
Ja.
Det är lite varmt, va?
Mm, vi kan öppna.
Ljud av dragkedjan i tältöppningen som dras upp.
Vad dimmigt det är.
Mm. Man ser knappt till andra sidan sjön. Dimslöjor i vägen. Åh, hör du lommen!
Den låter ledsen.
Den kanske är ensam. Brr, jag fryser.
Här, kom närmre.
Mh, det var skönt.
Du är skön!
Nähä!
Joho!
Fnitter och rörelse i det trånga tältet. Ljud av sovsäck mot tältduk.
Vill du sova lite till?
Jag vet inte. Vill du det?
Vad ska vi annars göra?
Ska vi bada?
Det lär ju vara kallt.
Det lär det ju vara.
Paus i några sekunder. Därefter springer bägge ut ur tältet samtidigt, nakna. Två plask hörs, följt av skrikande av hur kallt det är. Fåglar lyfter av oväsendet och ett rådjur som stått och ätit knoppar i skogsbrynet spinger iväg under ett ljudligt knakande.
Lommen ropar igen, avlägset nu.
---
Andra bloggar om: berättelser, sommar, tält, natur, kärlek
1 kommentar:
Jag hör vattendropparna, jag känner tältduken och din hud, jag hör plasket!
Skicka en kommentar