gud och salamandrar

Så var det, det här med tro, då. Flera saker angående trossatser har grämt mig ett bra tag. Några är uppenbara, som att människor bygger upp extremt komplicerade världsbilder utifrån vad som står i gammal skönlitteratur och nu är redo att mörda för det (men hey, det verkar som om Indien är redo att mörda över några förolämpningar i en dokusåpa). Man har lika mycket stöd för den teorin som att det finns interstellär salamander (salamandrina-na-naa na-na) vars skinömsning är upphov till allt liv på jorden.

Samtidigt måste jag faktiskt erkänna att jag är synnerligen trött på det överrationella som präglar samtiden. Ringsignaler, dokusåpor, Second Life, datorspel, design, ekonomi, raka linjer eller perfekta bezierkurvor. Jag kan förstå Goethe som hatade Newton för att han mördade regnbågsmystiken och nedklassade det till en optisk villa. Vart har mystiken tagit vägen? Och framför allt, vad har vidsyntheten tagit vägen? För salamanderns skull, det är knappast som om vetenskapen har förklarat allting! Faktum är att vetenskapen aldrig förklarar något. Vetenskapsmän bygger modeller och försöker få dem att passa in på verkligheten. Och just nu funkar det väl okej - med pakettejp och stöttor. Men det räckte med ett Ultra Deep Field för att hela byggnaden skulle svaja så mycket att vore det något annat än en trossats (för det är vad det blivit för så många), skulle den dömts ut och rivits.

Jag säger inte att vetenskapsmännen har fel för det har de inte. De är faktiskt de enda som har några som helst belägg för sina påståenden - vi andra använder deras funderingar för att stöta bort mystiken i tillvaron.

För visst är det lättare att se på förfallet i samhället, på sextonåringar som skjuter ihjäl sina klasskamrater, äckliga små värdelösa människor som ikonifieras på TV för att de har stora bröst och skriker högt och gick med på att låsa in sig i ett syntetiskt hus/TV-studio och visa fittan på bästa sändningstid; visst är det enklare att stå passivt bredvid när världens mäktigaste land använder sin överlägsna militära makt för att mörda tusentals i världens svagaste länder, att sucka och vända på huvudet när före detta militärdiktaturer används som lekplats/försökskanin för ekonomiska teorier välfriserade nationalekonomer fantiserat ihop som funkar alldeles utmärkt i datormodeller som inte behöver ta hänsyn till att det faktiskt finns människor som får ut sin lön i rödbetor och potatis; ja, visst är det enklare att göra smarta aktieklipp på nätet där man slipper se vem som får ta skiten för en småvinster; visst är allt det där så mycket enklare NÄR DET ÄR BEVISAT ATT DU INTE HAMNAR I HELVETET FÖR DET?

För "det är bevisat". Himlen var bara en optisk effekt av atmosfären. Det finns inga änglar och inga salamandrar heller. Då är det bevisat. Vi lever i den bästa av världar. Professor Pangloss skulle ha fått spontan ejakulation om han existerat. Men visst, det är möjligt att det inte finns någon salamander. Nej, jag är inte sarkastisk längre, jag är ärlig: jag vet inte. Jag har faktiskt bara en tro; att människan är utrustad med en fri vilja. Faktum är att den åsikten orsakade ett brott mellan mig och en av mina äldsta vänner för en tid sedan. Det har alltså gått så långt att till och med ett litet hörn av tanken på att världen inte är 100% linjär orsakar så överdrivna reaktioner.

Nu fnyser du kanske; "fri vilja", vad fan är det för kristet bull? Men det behövs faktiskt ingen salamander för att människan ska kunna ha en fri vilja. Det räcker med lite kaos*. Seriöst, vad är alternativet? Att vi är automater, strikt kontrollerade av en ändlös rad kemiska reaktioner som började vid Big Bang och kommer att fortsätta fortplanta sig tills universum inte längre stödjer kemiska reaktioner? Att allt som händer vad det som måste hända, för att det var det enda som kunde hända? ("åh-åh-ÅÅÅÅH!" skrek Pangloss och Leibniz i kör)
-- Seriöst, i så fall är ju allting helt djävla meningslöst. Då kan vi lika gärna skjuta ihjäl varandra allihop, begå våldtäkter eller bara lägga oss ned och dö, för det var det som måste hända. Ingenting har någon mening och det som är "vi" och "jag" är illusioner, det är bara en regnbågar som väntar på att mördas av en Newton - vi står i så fall inför det största massmordet någonsin; mördandet av alla själar.

Nej, jag går inte med på det. Jag vägrar. Fuck it. JAG existerar. Du med. Jag vet det inte, men jag tror det. Jag tror på det av hela mitt hjärta. Det är en bra tro - jag kommer aldrig att behöva döda någon för det, för det spelar ingen roll åt vilket håll du vänder dig för att be, vilken symbol du anser vara den Rätta symbolen, om du gillar långhåriga, smala, korsfästa snubbar eller om feta, rakade typer som sitter med benen i kors är mer din grej - du finns i alla fall och det viktigt, det betyder något, DU betyder något och dina handlingar också.

Nej, nu går jag och duschar för jag luktar illa. Det var nu två dagar sedan vi flyttade och jag luktar fortfarande svett. Damn.

Pax salamandrina.



* Om nu avsaknaden av fri vilja är resultatet av att allting är underställt ett ordnat universum där allt fungerar i harmoni och allt är reaktioner som föder reaktioner och så vidare, vilket lett till att kol, syre, kväve och väte reagerat väldigt intrikat och bildat liv på jorden, ja, du fattar , då borde den fria viljan faktiskt kunna vara resultatet av att universum egentligen är kaotiskt. Kanske inte på den nivån vi ser saker (och det, mina vänner, är en väldigt ynkligt, pytteliten del av allt som existerar), utan på en submolekylär nivå - eller kanske på en supersträngnivå, och att människohjärnan är så komplex och beroende av så små effekter att kaoset skapar "störningar" i tankeprocesserna, vilket blir fri vilja. Tja, jag vet inte. Det var bara en tanke. Inte ens en tro. Bara salamandern vet.