åtminstone på rätt perrong

Lite fin.

mer ilska

Jag vidhåller att, som jag tidigare skrivit, ilska behövs. Att det finns för lite ilska. Jag blev arg idag igen. Först på mig själv, för att jag höll på att köra på en stackars skata, sedan på mig själv igen för att jag gjorde en massa fel på jobbet och till sist på mig själv ytterligare en gång fast även på polisen för att de gav mig 500 spänn i böter för att jag körde mot enkelriktat - med min cykel. Jag körde alltså mot enkelriktat på en cykelbana. Samtidigt är det ju bra att de tar i - många cyklister verkar tänka med knäskålen när de snurrar runt och tror de kan cykla precis hur som helst bara för att de liksom är något mellanting mellan bilist och fotgängare - inklusive mig.

Mest av allt blev jag arg på denna äckliga, korkade, verklighetsfrämmande, vidriga människa Paris Hilton, som säger att hon vill hjälpa barn genom att "få leksaksföretag att bygga en Paris Hilton-lekstuga dit [sjuka] barn kan komma" för att hon har blivit "andlig" och egentligen aldrig var korkad, utan bara hade roligt. Hon verkar ju vansinnigt intelligent; "Min mormor hade bröstcancer eller MS". Hon vet inte ens skillnaden på de två sjukdomarna, och vilken hennes mormor dog av. Hon kan vara hur intelligent som helst - det krävs så mycket mer för att skapa. Kreativitet, intresse, fokus, drivkraft - saker som pappa helt enkelt inte kan handla.

Jag tror säkert sjuka barn vill ha en lekstuga - gärna i lyxutförande, gigantiskt stor med extravaganta lyx-leksaker och mängder av TV-spel, poolar och kanske tom ett litet nöjesfält. Hur mycket forskning om barnsjukdomar skulle Hiltonfamiljens rikedomar ge? Ungefär lika mycket som Sveriges årliga forskning? Kanske tom EUs?

Och "andlig", ja, det blir man efter att till slut ha åkt på en motgång som inte pappa kan köpa sig fri ifrån - och motgången består i att ha kört på fyllan och fått specialbehandling i rättsalen. Jag blir illamående.

Det värsta är att det finns folk som liksom för att gå emot strömmen försöker lyfta fram denna beniga sugga som någon sorts föredöme - som om hon får goda sidor enbart för att de allra flesta tycker så illa om henne. Det går inte. Det man då söker efter finns inte. Hon syns i TV för att hon har mycket pengar och för att hon gång på gång gör helt idiotiska, vansinniga saker, inget annat. Ta bort henne! Sluta läs artiklarna på aftonbladet.se - det har jag gjort (förutom den här gången HOST-hyckleri-HOST)! Hon är meningslös!

Ägna istället uppmärksamheten åt situationen i Kosovo som DN just nu uppmärksammar i en artikelserie. Varför talas det så tyst om det här? Varför ger man Hiltonfamiljens ruttnande blomma uppmärksamheten som "den miljon kosovarer som lever på åtta kronor om dagen" förtjänar så oändligt mycket mer. Detta är människor som systematiskt plundras av FN - ja, FÖRENTA NATIONERNA, som vi hyllat så mycket så länge. Jag har mycket svårt att tro att Hiltonråttorna får alla dessa spaltmeter bara för att hon säljer lösnummer. Jag tror svineriet i Kosovo också skulle sälja lösnummer men det verkar finnas någon sorts självcensur som ingen egentligen har något emot. Även DN lägger artiklarna långt nere på sin site och får inte speciellt mycket uppmärksamhet. Man verkar inte vilja - eller kunna - ta till sig att organisationen vi så länge stått bakom nu beter sig som en utsugarmakt - inte helt olikt USAs inblandning i Irak som till stor del går ut på att etablera västerländska företag i det ockuperade området till bekostnad av lokalbefolkningen. Det brukar vara duvor som skiter på människor, men den här gången är det människan som skiter på fredsduvan.

Och jag funderar fortfarande på hur jag ska formulera mig angående "klimathotet".

Tur att jag missade skatan i alla fall.


---
Andra bloggar om: aftonbladet, fn, hilton, ilska, kosovo, känslor, media, paris, politik, samvete

vackert och genialiskt

Det här var vansinnigt fint. Indierna vet verkligen hur slipstenen ska dras!

bakom, mellan, under, dolt

Det är Något i mitt kök. Något i mitt kök luktar illa. Det är Något i mitt kök som luktar illa och jag vet inte var det gömmer sig. Något i mitt kök är kanske en smutsfläck eller något utspillt.

Kanske är Något i mitt kök en bit sopor som lossnat från en större ansamling sopor, ramlat ner bakom rören i skåpet under diskbänken. Kanske är Något i mitt kök något som kokat över och runnit ner mellan köksbänken och spisen. Kanske är Något i mitt kök ett litet djur som krupit in under något som inte går att flytta och dött. Kanske... Ja, kanske är Något i mitt kök något som bodde i mitt hem redan innan jag flyttade in; något litet, som håller sig dolt, som vill ha hemmet för sig självt, som skapar stank och ondska, som slår mig i huvudet när jag sover så jag får migrän och gör de jag älskar illa, som viskar saker i mitt öra när jag är ouppmärksam så att jag aldrig hinner koncentrera mig på en idé tillräckligt länge för att fullfölja den, ja kanske allt som är dåligt i mitt liv beror på Något i mitt kök.

O, Något i mitt kök, vare sig du är sopor, kladdig fläck, dött djur eller oknytt, varför avlägsnar du dig inte? O, Något i mitt kök, plocka, torka, begrav dig! Vik hädan, o Något i mitt kök! Slink ut genom balkongdörren när jag inte ser; jag tror grannen skulle må bra av migrän ty han spelar hög musik och hava inga problem. Bege dig från mitt hem självmant så att jag själv inte tvingas leta efter dig och plocka, torka, begrava dig.

Försvinn. Snälla?


---
Andra bloggar om: allegori, migrän, prosadikt, stank, ångest