Inte mycket till aktivitet på den här bloggen på sistone. Men jag har blivit smartphone-nörd. Här kan man testa LG Optimus 2X, en mobil med nästan löjligt mycket prestanda: http://smartsontestpilot.se/lg-optimus2x/bli-testpilot/
Jag är inte speciellt intresserad av barnlitteratur, MEN... Vad är det som händer i det här landet? Nu ska vi förbjuda böcker för att moraltanterna blir panikslagna för minsta lilla som kan uppfattas som "rasistiskt" eller "sexistiskt". Tydligen är det rasistiskt att över huvud taget visa bilder på människor från andra kulturer, för boken döms ut på grund av att den innehåller en bild på en ensam judisk pojke. Det är alltså så tabu att vi inte ens får diskutera - och än mindre uppmana våra barn att diskutera - mobbing och utstötthet.
Och på vilket sätt är det en "nidbild" att arabiska flickor går i slöja? Jag bor i ett område med många invandrare och jag ser arabiska småflickor i slöja varenda dag. De är många. Det är alltså inte rasism eller en nidbild, utan sådant som barn funderar på. De observerar olikheter och har ännu inte tryckt tillbaka reaktionerna som de flesta vuxna - som faktiskt är inlåsta i sina små lådor av fördomar och moralfloskler.
Ännu märkligare är att man uppfattar den som sexistisk för att karaktärerna i den är intresserade av kroppen. Pojkarna glodde på bröst och pratade fascinerat om det förbjudna, sexuella. Precis som jag och alla mina vänner (pojkar OCH flickor) gjorde när vi var små. Nej, böckerna måste uppenbarligen hålla en god moralisk nivå. För tänk om folk hittar den där klådan och börjar ägna sig åt... Ägna sig åt... Självbefläckelse!
Framför allt är det otroligt märkligt att människor utnämner sig själva till någon sorts moralens myndighetspersoner och kräver att litteratur plockas bort ur skolorna. Det är djävligt farligt att låta enskildas moraluppfattning styra, och just tillgången på information är helig. Att förbjuda något bara för att det kan, om man verkligen vill, uppfattas som icke-PK - och den här boken tycker jag ändå är högst PK - är både skrattretande och lite otäckt.
NA, SvD
Läs även andra bloggares åsikter om barnböcker, förstagluttarna, liberalism, litteratur, tryckfrihet, moralism
Det florerar mycket myter kring radioaktivitet. Kraftwerks musik, Tjernobylolyckan, Mad Max -filmerna och datorspelet Fallout (och senast S.T.A.L.K.E.R.) är fenomen som skapat någon sorts romantiserad ondskefull bild av radioaktivitet och dess effekter, med tillhörande moralfloskler. Det märkliga är att folk har en väldigt luddig bild av vad radioaktivitet egentligen är.
Jag känner att jag måste skriva av mig en del av den frustration jag känner inför all den dumhet och okunnighet som sprids av medier och bloggar, särskilt efter den senaste incidenten i Oskarshamn.
Radioaktivitet är plutonium!
Radioaktivitet är strålning, ungefär som ljus eller TV-sändningar (för DET lär du veta vad det är). Allting utsänder lite strålning, det ingår i alltings kaotiska natur. En del ämnen som plutonium, uran cesium och andra, är dock extremt radioaktiva och farliga att hantera.
Kärnkraftverk exploderar som kärnvapen!
Detta är nog en av de vanligaste myterna och numera tänker antagligen de flesta på Tjernobyl när de tänker på exploderande kärnkraftverk. Vad man ska ha klart för sig är att Tjernobyls reaktor nummer 4 inte exploderade som ett kärnvapen och att kärnkraftverk inte kan explodera som kärnvapen. Det är fission, alltså klyvning av atomkärnor som ligger bakom den enorma energin som utvecklas vid en kärnvapenexplosion av den typen som exploderade över Hiroshima. Explosionen i Tjernobyl var en ångexplosion till följd av att reaktorn överhettats och var alltså inte en fissionsexplosion. Olyckan inträffade dels på grund av att reaktorns konstruktion var osäker och dels för att operatörerna under flera timmars tid gjort en hel rad fel vid ett test. De system som var till för att hejda kärnreaktionen bestod av granit. I explosionen slets reaktorn och byggnaden sönder och det radioaktiva bränslet smälte i den intensiva värmen när graniten brann. En del kärnbränsle pulvriserades och slungades ut i luften. Ett radioaktivt moln bildades och resten är historia: en evakuerad stad, tusentals döda och ett område kommer inte att vara beboeligt på flera hundra år. Reaktor 4 kapslades in i betong, men övriga reaktorer fortsatte att användas ända fram till 2000, då kraftverket stängdes efter en olycka.
Härdsmältan 1986 var inte den första; redan 1982 inträffade en härdsmälta i Tjernobylverkets reaktor 1 men detta tystades ner av myndigheterna. Härdsmältor är radikalt annorlunda än fissionsexplosionerna som uppstår när man spränger kärnvapen.
Vattnet blir radioaktivt!
Nej. Vatten kan inte bli radioaktivt. Det finns tungt vatten som är radioaktivt, men det är något annat. Visserligen kan partiklar av radioaktivt material som uran, plutonium och så vidare spridas med vatten som grus eller stoft, utan att lösas upp i vattnet. En del radioaktiva material, speciellt gaser, löser dessutom i vatten, inte helt olikt kolsyra. Vatten är en utmärkt strålningsblockerare, vilket innebär att radioaktivt material inte gör speciellt mycket skada på havets botten. Radioaktivt material från kärnkraftverk är omarbetat till en keramisk form som gör att det absolut inte alls löser sig i vatten.
Vatten blir alltså inte mer radioaktivt än ämnena det innehåller.
Radioaktivitet bildar pölar av självlysande gegga!
Radioaktivitet bildar inte pölar av självlysande gegga.
Tjernobyl är en radioaktiv öken!
Området kring Tjernobylverket är fantastisk plats. Naturen har tagit över den staden och det växer träd, buskar och gräs överallt, till och med inuti husen. På få ställen i Europa finns det så mycket varg som här. Det går dock inte att bo där. Några få har valt att bo kvar i omgivningarna, men de är dumdristiga; det finns platser som är mycket radioaktiva. Det finns radioaktivt material kvar i markerna i form av stoft från explosionen. Förutom i själva reaktor 4 är det farligast att vistas i husen i staden Pripjat, eftersom det radioaktiva materialet har en tendens att stanna där. Bilder från staden är dock spöklika och sorgliga, då det är ett samhälle som övergetts i all hast. Snart kommer naturen att ha tagit över helt och hållet. Redan nu har träd börjat växa inuti husen, vilket gör att de kommer att störta samman.
Tjernobylolyckan var alltså en humanitär katastrof, inte en ekologisk. En del av det radioaktiva materialet kommer att ha "svalnat" efter 30 år, annat efter 300 år. Det kommer dessutom att sippra djupare ner i marken, tills det nått så djupt att det inte längre är skadligt. Det kommer dock finnas radioaktivt material kvar på ytan, vilket gör att det förmodligen kommer att ta 300 år innan man kan göra en ordentlig sanering av området och möjligtvis bebygga igen.
Radioaktivitet orsakar genskador!
Detta är en grov förenkling. Det är som att säga att "lägenhetsbränder orsakar skador på gardinen i mitt sovrum". Radioaktivitet orsakar en rad skador på människor. De första symptomen är brännskador vid kraftiga stråldoser. Strålningen attackerar mycket riktigt cellerna och arvsmassan, men generna är bara en mycket liten del av arvsmassan. Resten av DNAt kallas skräp-DNA men antagligen är det allt annat än skräp det handlar om. För närvarande är större delen av detta DNAs funktioner okända. Vad vi kan konstatera är att de skador som uppstår på DNA-molekylerna oftast snabbt repareras av kroppen. Detta är något som ständigt uppstår på grund av strålning (även solstrålning), kontakt med farligt material (till exempel bensin) och som en naturlig följd av alltings kaotiska struktur. Cellen är alltså extremt bra på att reparera skador på DNAt. De celler som är förstörda bortom reparation attackeras av kroppens immunförsvar och ersätts med nya. Strålsjuka inträffar när för många celler dött för snabbt. Man drabbas då av illamående, kräkningar, blödningar och till slut, om det går riktigt illa, döden. Ofta är detta en långsam och utdragen process. Det kända fallet med spionen Alexander Litvinenko är ett exempel på strålsjuka. Han förgiftades med radioaktivt material.
Radioaktivitet orsakar alltså mängder av skador och de flesta kan kroppen utan problem reparera.
Radioaktivitet orsakar mutationer!
Radioaktivitet kan som sagt orsaka skador på arvsmassan vilket kan resultera i mutationer. En del repareras av kroppen, andra är irrepabla. Om den muterade cellen överlever och fortfarande kan dela sig, kan den bilda cancer eller andra sjukdomar. Det kommer dock inte att växa ut en tredje arm på människor som utsatts för radioaktivitet.
Om könsceller muteras, kan barn födas med kraftiga mutationer. Oftast resulterar dessa i missfall, då kroppen själv känner av att något är fel. Det händer dock att barn föds med allvarliga mutationer på grund av strålning. Jag tänker inte gå in närmare på biologin här, eftersom jag inte kan några detaljer.
Mutationer i form av superstyrka eller röntgensyn är så fantastiskt osannolikt att vi får vända oss till Douglas Adams om det någonsin ska kunna inträffa.
Kärnkraft är den farligaste metoden för elproduktion!
Det beror på hur man ser det. Historiskt är det dock inte så. Dammar är betydligt farligare. När Banquiaodammen brast i Kina 1975 dog tiotusentals i flodvågen som följde och hundratusentals i hungerkatastrofen som drabbade området tiden efter. Detta är fler än som någonsin dött i kärnkraftsolyckor. En damm är en väldigt känslig konstruktion och om en sådan brister, får det ofta enorma konsekvenser. Likaså är oljekraftverk mycket farliga, på grund av explosionsrisken. Jag känner inte till huruvida något kemiskt kraftverk exploderat, men däremot har det inträffat flera olyckor då rymdraketer havererat, bland annat en i Kina som utplånade en hel stad. Dessa raketer drivs huvudsakligen av fotogen och flytande syre, en vansinnigt explosiv kombination. Däremot finns ju alltid risken för oljespill, som den senaste i Nordsjön. Förhoppningsvis kan man dock sanera detta.
Däremot är det helt klart att kärnbränslets och -avfallets potential för förstörelse är extremt hög. Får illasinnade tag på kärnbränsle eller avfall, kan de konstruera en smutsig bomb, dvs en vanlig bomb som när den exploderar sprider radioaktivt material, varpå följderna skulle bli ungefär som Tjernobylolyckan. Detoneras en sådan i en storstad är katastrofen ett faktum. Huruvida det finns privata organisationer som själva skulle kunna konstruera ett kärnvapen tänker jag inte uttala mig om, för det vet jag inte. Kärnvapen är djäkligt invecklade maskiner som kräver extremt stor precision och en hel del mycket radioaktivt material som uran eller plutonium. Kanske skulle finns det sådana möjligheter.
De smutsiga bomberna är dock den största risken. I den brasilianska staden Goiânia hamnade en liten mängd cesium från ett övergivet sjukhus på avvägar. Materialet var självlysande blått så människor använde det för att måla i hemmen och på sina kroppar, varpå flera dog och många skadades. Flera hem fick rivas efter att de kontaminerats. Och detta var bara en liten, liten mängd som spreds av en olyckshändelse. Jag vågar knappt tänka på följderna om en större mängd ännu radioaktivare material skulle spridas av en explosion i till exempel New York. Brr.
Kärnkraften är alltså farlig och dess potential för ödeläggelse är stor. Det är dock även kemiska kraftverk och framför allt hydrologiska som baseras på stora dammar. Det är även betydligt enklare att spränga en damm eller få tag på mycket bensin än vad det är att sprida radioaktivt material.
---
Andra bloggar om: kärnkraft, oskarshamn, myter, radioaktivitet, tjernobyl
"Du tronar på minnen från fornstora dar, / då ärat ditt namn flög över jorden". Så brölas det inför alla sommarlov och fotbollsmatcher men sällan tar vi oss tid att fundera över vad orden egentligen betyder. Var det en stormakt vi var, och var vi kända över hela jorden? Och var det en stormakt som Storbritannien är en stormakt eller var det något annat? Och även om det var en stormakt, var det något positivt egentligen?
Anledningen till att jag funderat över detta var hur jag och mina klasskamrater reagerade på lektionerna i svensk 1600-talshistoria. Av någon anledning blev vi väldigt emotionella och okritiska. Istället för att observera fakta, fylldes rummet av diskussioner om hur tuffa karolinersoldaterna var, vilka erövringar de gjorde och hur stor makt Sverige hade. Det slog mig att detta är både ovetenskapligt och lite farligt. Nationell stolthet i all ära men när den fräter på objektiviteten, är det dags att tänka om.
I själva verket blev Sverige snabbt efter reformationen på 1500-talet ett mycket fundamentalistiskt land. Den nya protestantiska kyrkan var inte alls någon mer frihetlig eller mjuk filosofi. Det blev snarare en skärpning av attityder på många sätt. Speciellt i Sverige, där kungen snabbt skaffade sig makt över kyrkan och kunde använda den som både propagandaapparat och som juridisk institution. 1608 skapades en ny landslag som hade Mose lag som tillägg. Enligt denna lag kunde man till exempel bli avrättad för äktenskapsbrott. Det är över huvud taget en av de hårdaste morallagarna någonsin.
Med dessa premisser gav man sig på 1600-talet i kast med den europeiska politiken. Att gå in på detaljer här skulle bara bli tråkigt men vi kan för enkelhetens skull konstatera att det under det 30-åriga kriget uppstod ett maktvakuum mellan stormakterna Storbritannien, Frankrike och kejsaren. De tyska staterna var vid denna tid inte något enat land, men ändå en ekonomisk maktfaktor.
Maktvakuumet fylldes först av Danmark men på 1630-talet kunde Sverige ta över. Sverige bestod vid den här tiden av Sverige utom Skåne, Halland och Blekinge, Finland samt delar av Baltikum. När Sverige ingrep i 30-åriga kriget förvandlades det redan förvirrade läget till ett totalt kaos. Snart handlade det inte längre om att vinna territorier, utan om att kriga för att få möjlighet att plundra för att finansiera fortsatta fälttåg. Studerar man trupprörelserna vid denna tid inser man snabbt hur vansinnigt kriget var. Det har i litteraturen beskrivits som "det självspelande pianot". Sverige slogs inte bara av ekonomiska skäl utan ville även agera mot katolicismen. För många var det faktiskt ett religiöst, heligt krig. Man får inte heller glömma att Sverige vid denna tid var en furstestat med en enväldig kung som i princip bestämde allting själv. När man skrev "Hans majestät konungens myntverk", menade man verkligen att myntverket tillhörde hans majestät konungen
Genom att manipulera och sluta allianser med de olika europeiska makterna lyckades Sverige med list vinna en hel del inflytande och får anses vara en av de stora vinnarna vid Westfaliska freden 1648. De tyska staterna låg nu till stora delar i ruiner. Det går fortfarande att se spåren av det 30-åriga kriget i den tyska demografin.
Var det då den överlägsna svenska vapenmakten som gjorde landet framgångsrikt? Knappast! Det var snarare ledarnas politiska skicklighet och förmågan att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Sverige var nämligen ett ekonomiskt, teknologiskt och demografiskt efterblivet bondeland och skulle till exempel inte ha en chans mot länder som Frankrike eller Storbritannien. Och när Sverige blev för mäktigt, såg också dessa länder till att ta ner oss på jorden, varpå de flesta europeiska erövringarna fråntogs oss.
En bidragande orsak till Sveriges fall måste ju också vara Karl XII och hans otroliga klumpighet och diplomatiska okunnighet. Hur nationalister idag kan dyrka denna brutala sälle är för mig obegripligt. Det var ju han som såg till att nästan alla de territorier som vunnits i 30-åriga kriget förlorades. Istället för att ägna sig åt realpolitik och diplomati, snurrade han runt i Europa och Ryssland på en mängd meningslösa fälttåg som varken var ekonomiskt eller militärt nödvändiga.
Den svenska stormaktstiden var alltså en period av religiös fanatism, storhetsvansinne och ekonomiska luftslott som omöjligt kunde upprätthållas i längden. De vanns genom list, inte vapenmakt och förlorades på grund av ledarnas diplomatiska brister.
När man jämför dessa ynkligt få decennier av "stormakt" med riktiga stormakter som USA, Ryssland, Storbritannien och framför allt Kina som varit en stormakt i flera tusen år, inser man hur futtigt det är. Ändå ligger denna stormaktstid med dess kristna moralsystem och lurar i alla landets handlingar. Visserligen är vi idag knappast intresserade av att försöka skaffa europeiska territorier, men Sverige anser sig ändå vara någon sort moralisk högborg i världen. Ett föredöme, med den bästa miljöpolitiken, rättvisaste sociala normerna och den mest demokratiska konstitutionen. I själva verket är vi riktiga miljöbovar, eftersom vi dels lägger vår smutsigaste produktion i tredje världen och dels förlitar oss på biltrafiken. Vi har ingen riktig konstitution. Grundlagarna är fulla av specialfall och yttrandefriheten inskränks gång efter varannan då det folk verkar tro att det är en mänsklig rättighet att slippa bli förolämpad. Möjligtvis kan vi vara stolta över vårt socialförsäkringssystem, även om det också har ruttnat inifrån.
Stormaktskomplexet verkar ha skapat ett mindervärdskomplex i den svenska folksjälen. Då vi fortfarande på många sätt ligger efter ekonomiskt, verka vi känna oss tvungna att kompensera detta genom en slags moralisk kolonialism. Vår BNP per capita släpar till exempel efter i den industrialiserade världen (även om det inte är det enda sättet att mäta ekonomisk utveckling på), samtidigt som vi försöker etablera oss som en miljö- och rättvisekämpe i världen. Trots det misslyckas vi gång på gång med detta. Vi har inte lyckats göra någon större skillnad i till exempel Västsaharakonflikten och vårt biståndsarbete blir allt mer tvivelaktigt. Japans bidrag i den internationella miljörörelsen är enormt mycket större än Sveriges. Vi snackar mycket och klappar oss själva på röven men det blir väldigt lite gjort.
Är det inte dags att sluta babbla dessa tomma ord snart? Är det inte dags att ta tag i vår demokrati, släppa vårt gamla lutheranska moralsystem och vårt stormaktskomplex? Är det inte dags att upphöra med vår isolationspolitik och istället bli en del av världssamfundet? Är det inte dags att ta vårt ansvar och reagera mot orättvisor som behandlingen av Västsahara och sättet svenska företag skott sig på tredje världen? Framför allt; är det inte dags att ge upp vår fixering vid säkerhet och göra yttrandefriheten total?
---
Andra bloggar om: historia, karolinerna, krig, moral, religion, stormaktstiden, yttrandefrihet
